◊ The end.
Ibland måste man släppa taget om något som håller en hårt. Hur ont det än gör och hur långt tid det än tar tills det läker är det en bra sak att kunna gå vidare. Det gör självklart ont, man bär på det hela tiden och tankar dyker upp när man tänker på olika platser, tider, stunder man prata, sågs och älskade. Ibland undrar jag ifall det var rätt beslut att ta? Att ge sig in på något som aldrig var bra från början? Hur mycket man än frågar och ställer så hjälper det inte. Dags att hålla huvudet högt, sikta framåt och lära sig till nästa gång. Det här sitter kvar som ett ärr. Men med tiden så läker det allt och gör mig bara starkare. Jag har hamnat där förut, och kommer hamna där tusen gånger om. Det är en del av livet och jag har börjat vänja mig vid det..
